Johannes Paulus

Johannes Paulus II curriculum vitae

Karol Jósef Wojtyla, tog namnet Johannes Paulus II när han i oktober 1978 tillträdde som påve. Han föddes i byn Wadowice fem mil utanför Krakow den 18 maj 1920. Han var andre sonen till Karol Wojtyla och Emilia Kaczorowska. Den unge Karol Wojtyla förlorade tidigt sin familj, modern avled 1929, hans bror Edmund, som var läkare, dog 1931 och fadern 1941. Den blivande påven gick till första kommunion när han var nio år gammal och konfirmerades vid 18-års ålder. Efter avslutade studier vid gymnasiet Marcin Wadowita i Wadowice skrev han 1938 in sig vid Jagellonica universitetet i Krakow och vid en dramaskola.

När nazisterna i september 1939 ockuperade Polen, stängdes universitetet och den unge Karol började arbeta i ett stenbrott (40-44) och senare på en kemisk fabrik för att tjäna sitt uppehälle och undvika att deporteras till Tyskland.

Under kriget växte hans insikt om att han var kallad till präst fram och hans stora viljestyrka, målinriktning och mod gjorde att han 1942 började läsa kurser i teologi vid ett hemligt seminarium i Krakow. På samma gång var Karol Wojtyla en av pionjärerna inom den s k Rapsodiska teatern, också den hemlig. Efter andra världskrigets slut fortsatte han sina studier vid Krakows återöppnade huvudseminarium och vid Jagellonica universitetets teologiska fakultet. Han prästvigdes i Krakow den första november 1946. Strax därefter sändes han till Rom, där han studerade under ledning av den franske dominikanen Garrigou-Lagrange. Han tog sin teologie doktorsgrad 1948 på en avhandling om Johannes av Korset.

1948 återvände han till Polen och var fram till 1951 kyrkoherde i olika församlingar i Krakow samtidigt som han var studentpräst. 1951 återupptog han sina studier i teologi och filosofi och 1953 försvarade han sin avhandling "en utvärdering av förutsättningarna att bygga en katolsk etik på Max Schelers etiska system" vid det katolska universitetet i Lublin. (Den tyske filosofen Max Scheler hade en judisk far och en protestantisk mor, som vuxen konverterade han till katolicismen.) Karol Wojtyla blev senare professor i moralteologi och socialetik vid huvudseminariet i Krakow och vid den teologiska fakulteten i Lublin. I skrifter och tal märks tydligt att han tänker och resonerar både som filosof och teolog.

Den 4 juli 1958 utnämndes han av påven Pius XII till hjälpbiskop av Krakow, och vigdes till biskop i Wawelkatedralen i Krakow den 20 september samma år. Den 13 januari 1964 utsåg påven Paulus VI honom till ärkebiskop av Krakow, tre år senare, den 26 juni 1967, utnämndes han till kardinal. Vid sidan av att delta i andra Vatikankonciliet, där han bland annat gav viktiga bidrag till utformningen av dokumentet Gaudem et Spes, deltog han i biskopssynodernas samlingar.

Den 16 oktober 1978 blev Karol Wojtyla vald till påve vid den konklav som följde på Johannes Paulus I:s bortgång. Valet var oväntat, det var också första gången på 450 år som en icke-italienare blev vald till påve.

Johannes Paulus II var en stark personlighet och hade stor personlig karisma. Hans erfarenheter i det av nazityskland ockuperade Polen under andra världskriget och senare under den kommunistiska tiden bidrog till han tydligt såg de kristnas uppgift att försvara människans okränkbara värde mot regimer och ideologier där den enskilda människans värde riskerar att reduceras och anpassas efter de styrandes behov, inte utifrån det värde hon har i sig själv som skapad till Guds avbild.

I sitt hjärta var han polack, och det var till Polen han ställde sin första resa som påve. Det symboliska värdet i denna resa kan inte överskattas, och bland annat Sovjetunionens förre ledare Michail Gorbatjov har understrukit Johannes Paulus betydelse för kommunistregimernas fall i Östeuropa. När friheten inte förde med sig alla de fördelar som många drömt om, fortsatte han att oförtrutet fördöma förtryckande regimer och en ohejdad kapitalism som lett till att många människor i Östeuropa exploateras ekonomiskt, dras in i kriminalitet och utnyttjas i sexindustrin.

Sin moraliska styrka och konsekvens visar han i sina många tal och skrifter där han oförtrutet talar om varje människas rätt till ett värdigt liv; ett gott liv till Guds ära. Även de som i övrigt kunde vara kritiska till hans uppfattningar blev djupt tagna av honom som person. Han var utan tvekan en person med stark integritet och personligt mod. När han 13 maj 1981 utsattes för ett mordförsök på Petersplatsen ledde det inte till att han slutade ha direktkontakt med människor, tvärtom är han den påve som tagit emot flest besökande, närmare 17 miljoner människor har deltagit i hans offentliga audienser.

Efter sitt tillfrisknande besökte Johannes Paulus sin attentatsman i fängelset och förlät honom. Johannes Paulus var inte bara villig att förlåta, hans moraliska styrka visar sig också i att han också var beredd att be om förlåtelse å kyrkans vägnar. När han 1986 kallade till en interreligiös bönesamling för fred och rättvisa i Assisi, bad han om förlåtelse för att kristna inte alltid varit de förkämpar för rättvisa som vi är kallade att vara. Han bad även de ortodoxa kristna om förlåtelse för de misstag som katolska kyrkan begått i relation till dem. Mest uppmärksamhet har kanske hans bön om förlåtelse till det judiska folket för den skuld som katolska kyrkan kan ha till att människor av judisk härkomst utsatts för förföljelse. Hans besök i Roms synagoga hade starkt symboliskt värde och var sprunget ur en djupt personlig önskan om förlåtelse för att de kristna på olika sätt förbrutit sig mot det judiska folket.

Under sitt pontifikat gjorde Johannes Paulus II 104 pastorala resor utanför Italien till sammanlagt 129 länder, och 146 i Italien. Som biskop av Rom besökte han 301 av stiftets 334 församlingar. Som påve ville han personligen förkunna evangeliet till hela världen - därav de många resorna. Inte minst ville han möta världens ungdomar. Han var också mycket populär bland de unga, både för att han kunde skämta och spexa med dem, men samtidigt alltid tog dem och deras frågor på största allvar. Han var rak och tydlig i sin kommunikation med de unga, han förstod att uppskatta unga människors förmåga och behov av att fritt reflektera kring tron för att den ska kunna växa sig stark. Säkert betydde hans personliga erfarenheter av att tidigt förlora sin mor och upplevelsen av krigets fasor i unga år mycket för hans förståelse av unga människors längtan efter och behov av ideal, trovärdiga förebilder och en levande tro.

Utöver sina efterlämnade dokument bl a 14 encyklikor och 44 apostoliska brev, publicerade han också tre böcker "Våga hoppas" 1995, "Gåva och mysterium" och "Roman Tryptych - Meditaitions" en poesibok så sent som i mars 2003. Inte minst genom hans böcker får vi en bild av en mångfacetterad och mångbegåvad människa. Med sina höga ideal, och sin rika begåvning och karaktärsfasthet förstår man att han skulle blivit framgångsrik i vad han än tagit sig före.

Ingen påve har salig- respektive helgonförklarat så många människor som Johannes Paulus II. Han presiderade vid 147 saligförklaringsceremonier (1 338 blev saligförklarade) och 51 kanoniseringsceremonier (482 helgon) under sitt pontifikat. Han förstod vårt behov av förebilder och att i en tid som blivit allt mer kortsiktig i sin framförhållning och där människans värde riskerar att reduceras till i vilken mån hon förmår konsumera, hålla fram människor som står för tidlösa ideal som trofasthet, mod och kärlek till Kristus.

Under 1990-talet försämrades påvens hälsa gradvis, han led av Parkinssons sjukdom, och han opererades bl a för tumörer i buken.

Den första februari i år drabbades Johannes Paulus II av andingssvårigheter till följd av influensa och fördes akut till sjukhus. Efter några dagar skrevs han ut igen, men på kvällen den 24 februari fördes han åter till Gemellisjukhuset i Rom där han opererades akut för andingssvårigheterna.

Först den 13 mars kunde han återvända till Vatikanen. Han var dock starkt försvagad och återhämtade sig inte. På torsdagkväll den 31 mars meddelades att han drabbats av hög feber till följd av en urinvägsinfektion och av kraftiga blodtrycksfall. Väl medveten om allvaret i situationen avböjde påven att bli förd till sjukhus, utan valde att stanna i sitt hem i Vatikanen.

Han förblev in i det sista en djupt beende människa och hans sista ord rörde de unga som i tiotusentals samlats på Petersplatsen för att be och vaka för en älskad människa:
- Jag har kommit till er, nu kommer ni till mig, det tackar jag er för.

Johannes Paulus II var vid sin bortgång 84 år gammal och sörjs av miljontals människor världen över.

katolskakyrkan.se