|
Iraks biskopar är på Ad Limina besök
(23.01.09)
Iraks biskopar är i Rom på deras Ad Limina besök från den 23
till den 27 januari. Irak betraktas som en av de tidigaste
civilisationerna och landets namn under antiken var
Mesopotamien. Sedan antiken har historiker urskilt tre
klassiska regioner i det vi idag kallar Mellanöstern,
nämligen Mesopotamien, Kanaan och Egypten. Medan Egypten och
Kanaan ligger vid Medelhavet, ligger däremot Mesopotamien
vänd mot Asien. Spår av civilisation har konstaterats mer än
7 000 år tillbaka. Folkgruppen sumererna bildade en
högkultur 5’000 år tillbaka. Uppfinningar som hjulet,
tidsindelningen, skriften och t o m batteriet, det kända
Bagdadbatteriet från andra århundradet förre Kristus, anses
härstamma från denna kultur.
Kristendomens missionärer spred sig till denna region redan
under det första århundradet. Men vid konciliet i Efesos år
431 isolerades den österländska kyrkan på grund av
anklagelser för nestorianism. Denna lära gör en skarp
åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur.
Denna autonoma situation inspirerar Österns Kyrka att sprida
evangeliet ända till bortre Asien. Efter att ha spritt
evangeliet i Indien och Kina når den österländska kyrkan sin
höjdpunkt under de muslimska abbasidernas styre i Bagdad
under 700 och 800talet.
I Bagdad utförde dessa kristna översättningar av den
grekiska tanken, däribland Platon och Aristoteles, till
arabiska. De gjorde samtidigt oumbärliga bidrag till den
muslimska humanismen och visade prov på integration. Den
östra Kyrkans provinser blev allt fler och sträckte sig
genom hela Asien, ända till Mongoliet. De orientaliska
kristna hoppades under en period på 1200- och 1300-talet att
kunna omvända mongolerna till kristendomen. Men mongolerna
anslöt sig till slut till Islam. Efter den mongoliska
krigsherren Timur Lenks erövringar under 1300talet följer en
utrotningsperiod. Det anses möjligt att ända upp till 70
miljoner Nestorianer fanns i Asien. När Timur Lenk intar
Bagdad 1392 försvinner kristendomen från området och de
kristna tar sin tillflykt i bergstrakterna mellan turkar och
perser.
År 1534 införlivas Mesopotamien i det Osmanska imperiet och
Rom återknyter kontakten med den österländska kyrkan genom
att skicka kapucinbröder som missionärer. Därigenom föds den
kaldeiska kyrkan som är förenad med Rom. Genom denna union
delas den österländska kyrkan mellan kaldéer, som är
katoliker och assyrier, som är skilda från Rom. Idag finns
det Kaldeiska kristna i hela världen från USA till Iran,
Libanon, Egypten och Syrien. De är omkring 1 till 1,5
miljoner. Deras centrum är Irak, där patriarken har sitt
säte i Baghdad med omkring 290’000 troende i landet.
Det osmanska styret varade fram till 1918 och Irak blev en
självständig monarki år 1932 när det brittiska mandatet, som
bildades efter första världskriget, upphörde. Ett år senare
gjorde assyrierna i bergen i norra Irak uppror, med stöd av
engelsmännen, för att kräva en autonom assyrisk regering.
Men assyrierna övergavs av engelsmännen och upproret slogs
ned av den irakiska armén. Assyrierna präglas fortfarande av
en politisk nationalism, medan kaldéerna, på grund av deras
förbindelse med Rom, betraktar sig själva som lojala
medborgare.
Vatikanradion rapporterar ofta om de lidanden som de kristna
i Irak går igenom och hur det påverkar alla kristna i
Mellanöstern. Men medan diplomater har föreslagit emigrering
till olika platser väljer de kristna att leva tillsammans
med shiiter och sunniter, med kurder och turkmener. Under
2003 sade den kaldeiske biskopen Rabban al Qas att: ”De
kristna är inte skilda från resten av folket. Kristus har
sänt oss att leva i samhället. Under Saddam Hussein har
kyrkan och folket fått lida tillsammans. Vi var alla
förföljda under denna diktatur: kristna, shiiter, araber,
kurder, syro-kaldéer. Vi är Iraks folk, och det är Iraks
folk som har varit förtryckt." Genom detta val uppmanar
kyrkan de kristna att välja irakiskt medborgarskap och att
genom försoning och sammanhållning i Irak sträva efter en
demokratisk rättsstat. |