|
Vi kan bekämpa fattigdomen om vi enas i broderlig
solidaritet. Benedictus XVI i sitt tal till de 178
ambassadörerna vid den Heliga Stolen
(08.01.09) 178 nationer och andra ackrediterade
internationella organisationer fanns representerade i
förmiddags klockan 11.00, då påven Benedictus XVI tog emot
den Heliga Stolens diplomatiska kår vid den årliga audiens
under vilken påven läser sitt budskap som berör
världssituationen. Den högtidliga audiensen skedde i
kungarnas sal i det påvliga palatset. Diplomaterna som var
klädda i uniform, frack eller nationaldräkt lyssnade under
25 minuter på Benedictus XVI genomgång över situationen i
världen idag, som han läste på franska.
Under årets budskap till den diplomatiska kåren belyste
Benedictus XVI världshändelserna det senaste året i
Julmysteriets hoppfulla ljus. Det behövs inte mycket för att
vi ska bli påminda om alla situationer av lidande och
fattigdom i världen, sa påven och återvände vid flera
tillfällen till sitt budskap på världsdagen för fred i år -
”Bekämpa fattigdomen – Bygg på freden” – där påven förklarar
att ”fattigdomen bekämpar vi om mänskligheten förenas
broderligt i de värden och ideal som förenar oss, och som
grundar sig på personens värdighet, på friheten förenad med
ansvar, på ett erkännande av Guds plats i människans liv”.
Påven började sin överblick med att sända sina tankar till
de delar av världen som lidit pga allvarliga
naturkatastrofer under det senaste året, och då nämnde han
Vietnam, Burma, Kina, Filippinerna, Centralamerika,
Colombia, Brasilien och Karibien. Vidare berörde hans ord de
länder som upplevt blodiga nationella och regionala
konflikter pga terroristattacker, och då länder som
Afghanistan, Indien, Pakistan och Algeriet. ”Den så önskade
freden är lång borta, men vi får inte tappa modet, eller
minska vårt engagemang, utan istället måste vi fördubbla
vårt arbete mot säkerhet och utveckling”.
Påven nämnde den Heliga Stolens underskrift på det dokument
om Klusterbomber som har som objektiv att öka de
internationella mänskliga rättigheterna, men ser med oro på
den kris som är tydlig i atomvapen nedrustningen, där den
Heliga Stolen vill understryka att ”vi kan inte bygga på
freden, om de militära utgifterna kräver enorma humanitära
och materiella resurser speciellt från de mest fattiga
befolkningarna”.
”För att bygga på freden måste man återge de fattiga
hoppet”. Många personer och familjer världen över är den
finansiella krisens och matkrisens offer. Miljöproblemen gör
det ännu svårare för världens mest fattiga befolkningar att
ha tillgång till vatten och föda. Nu är det akut nödvändigt
att välja en effektiv strategi att bekämpa hungern och
främja den lokala jordbruksutvecklingen. Världsekonomin är i
behov av ny tillit, som endast kan förverkligas genom en
etik som baserar sig på Den mänskliga personens medfödda
värdighet. "Jag vet att det är krävande, men det är ingen
utopi", sa påven.
Påven talade vidare om hur vi måste investera i ungdomen om
vi vill bekämpa fattigdomen och detta genom att bilda dem i
den broderliga andans ideal. Påven talade om hur han hade
mött många ungdomar under sina resor det gångna året i
Sydney och i USA, och hur viktigt det är att kyrkan
"besvarar denna känsliga tid i mänsklighetens historia, som
präglas av osäkerhet och tvivel, med en modig och tydlig
evangelisation i sin uppgift att gynna människan".
Påven återkom till sitt tal vid FN i april förra året, om de
Mänskliga rättigheterna, under vilket han önskade
understryka att de mänskliga rättigheterna baserar sig på
just den mänskliga personens värdighet, en gemensam egenskap
oberoende kulturer. I Lourdes några månader senare, var
påvens budskap det att ”detta broderskap och denna respekt,
som vår existens och våra relationer bygger på, utgår från
att vi är medvetna om att vi har en gemensam Fader, Gud
Skaparen”.
I Frankrike talade påven även om en sund laicitet, ”att ett
sunt samhälle inte ignorerar den andliga dimensionen och
dess värden. Religionen är inte ett hinder, utan snarare en
grund för att bygga på ett rättvisare och friare samhälle”.
Påven talade vidare om den diskriminering och de allvarliga
attacker som de kristna fallit offer för under det senaste
året och sa att detta vittnar om att ”världen inte endast
lider av materiell fattigdom, utan även moralisk fattigdom
som skadar freden”. Och påven underströk ännu en gång det
bidrag som religionerna kan göra för att bekämpa
fattigdomen. ”Kristendomen är en religion som står för
frihet och fred och som tjänar det sanna goda för
mänskligheten”. Påven vädjade här till auktoriteterna att
sätta ett slut på intoleransen mot de kristna i Indien och i
Irak. Han bad även ”västvärlden att inte odla fördomar och
fientlighet mot de kristna, bara för att deras röster har
andra uppfattningar i vissa frågor”.
Inför sådana prövningar tappar inte Kristi lärjungar modet:
”att vittna om evangeliet är alltid ett tecken på motsägelse
i förhållande till världens anda”. Evangeliets budskap är
räddning och detta kan inte begränsas till den privata
sfären utan bör proklameras till världens yttersta gränser.
Påven fortsatte sin världen runt vandring och kom till det
Heliga Landet, där våldet mellan palestinier och israeler
försvårar en lösning på konflikten som hela världen hoppas
på. Påven upprepade att "det militära alternativet inte är
en lösning på våldet", utan från vilken sida det än kommer,
måste det fördömas med fasthet. Försoningen kan inte uppnås
om inte detta problem bemöts globalt, sa påven.
Sedan vände sig påven till Libanon, Syrien och Israel och
uppmanade till att stödja den nödvändiga dialogen mellan
länderna. Till irakierna som förbereder sig att ta sitt öde
i egna händer, var påvens uppmuntran att vända blad och
bygga på framtiden utan diskriminering pga ras, eller
etniska och religiösa motiv. Iran uppmanade påven till att
se på landets och Världssamfundets behov i förhandlingarna
om en lösning på motsättningarna i kärnkraftfrågan.
Påven gick vidare till Asien, och uttryckte sin oro över att
våldet består i vissa länder men han ser samtidigt att vissa
utvecklingar gör att man kan se på framtiden med större
tillit. Han nämner här förhandlingar i Mindanao, och mellan
Peking och Taipei. Och han önskar se ett slut på konflikten
i Sri Lanka vars befolkning är i behov av humanitär hjälp.
Humanitär hjälp är även det centrala då Benedictus XVI
nämnde den Afrikanska kontinentens behov, och han belyser
här att de mest utsatta är barnen vars rättigheter, 20 år
efter Barnkonventionen, ännu är fjärran. Han talade om
flykting problemen som berör miljontals människor i Somalia,
Darfur och den demokratiska republiken Kongo. Han
uppmärksammar den kritiska situationen i Zimbabwe, och det
svaga hoppet som fredsförhandlingarna i Burundi ger.
Benedictus XVI vände sig sedan till den Sydamerikanska
kontinenten där Kyrkan har delat folket hopp och oro under 5
sekel. Han uttrycker sin glädje över relationen med
Brasilien som ger Kyrkan större möjlighet att utöva sin
evangeliserande mission, och sitt samarbete med de civila
institutionerna. Han lovordar de regeringar som prioriterar
sina ansträngningar i bekämpandet av narkotikahandeln och
korruptionen. Och han uttrycker sin glädje över relationen
mellan Argentina och Chile. Latinamerika uppmanar han till
att värna om de som emigrerat och främja återföreningen av
splittrade familjer.
Påven avslutar sitt tal i de mer närliggande länderna, och
hälsar den kristna församlingen i Turkiet, samtidigt som han
påminner om, de starka band som knyter kristendomens
ursprung till detta område. Han berör fredsförhandlingarna
på Cypern. Till Kaukasus säger han återigen att problemen
inte kan lösas med våld, och han hoppas på att, med tanke på
Georgien, att de eldupphör avtal som undertecknats tack vare
den Europeiska Unionens diplomatiska medlande ska
respekteras. Serbien och Kosovo uppmanar påven till respekt
av minoriteterna, och påminner samtidigt om att värna om
områdets kristna artistiska och kulturella arv, som är en
rikedom för hela mänskligheten.
Påvens tankar gick slutligen till världens barn, som han
påminner om i sitt fredsbudskap är de ”fattigaste
människorna”. Han nämner här även de ofödda barnen och de
sjuka, de övergivna äldre, de splittrade familjerna. Vi kan
bekämpa fattigdomen om vi enas. Och med våra blickar fästa
på Jesusbarnet i krubban, som visar oss att den broderliga
solidariteten mellan alla folk, är vägen att bekämpa
fattigdomen och bygga på freden.
Diplomati är hoppets konstart, och diplomatin livnär sig på
hoppet, sa Benedictus XVI sitt tal förra året, och i år var
det ännu en gång hoppet som han önskade var och en av
diplomaterna, när han bad Gud om ett 2009 rikt på rättvisa,
frid och fred.
|
Nyheter från Vatikanradion
