|
27/11/2008 16.55.12
"Om skönheten överger sanningen blir den tom och ytlig".
Benedictus XVI ord till akademierna
(27.11.08)
Under sitt budskap till det Påvliga kulturrådets president
Gianfranco Ravasi, understryker Benedictus XVI det
”brådskande behovet av att förnya dialogen mellan etik och
estetik, och belysa skönhetens förknippning med Sanningen
och det Goda”. Detta är inte nödvändigt endast i den
kulturella artistiska debatten, utan även i vardagens
verklighet.
De sju Påvliga Akademierna sammanträder offentligt för
13:onde gången i Vatikanen i dagarna och mötet inleddes av
påvens budskap som kardinal Tarcisio Bertone läste upp.
Detta möte har organiserats av en av dessa sju,
Konstakademin, och temat berör just ”Skönhetens
Universalitet: mötet mellan etik och estetik”.
På många olika plan möter vi en splittring och t o m ren
kontrast mellan dessa två dimensioner. Å ena sida sökandet
efter skönhet, som begränsar sig till det yttre – å andra
sidan sökandet efter sanningen och de goda handlingar som
styr en åt det målet.
Om man endast söker efter den yttre skönheten finner man den
ej, konstaterar påven. Om strävan efter skönhet inte är del
av den mänskliga strävan efter sanning, förvandlas den till
banal estetism, som tar sitt uttryck i kortvarighet och
ytlighet - i längtan att visa upp sig eller t o m i flykten
mot artificiella paradis som döljer den inre tomheten och
hållningslösheten.
Hur ska man då besvara denna utmaning, frågade sig
Benedictus XVI. Jo genom att vidga förnuftets horisonter så
att de omfattar även föreningen som finns mellan strävan
efter skönhet och strävan efter sanning och det goda. Och
påven varnar för att om förnuftet försöker avkläda sig
skönheten inskränker det sig, liksom skönheten utan förnuft
inskränker sig till en tom illusorisk mask.
Vårt mål måste vara att finna förnuftet där det förenas med
hjärtat, och där skönheten och sanningen rör vid varandra.
Detta gäller alla, men än mer de troende, sa påven, som vet
att skönhet, sanning och godhet har finner sin fullkomlighet
i Gud. Vi måste vittna om detta när vi vittnar om vår tro.
Vår vittnesbörd måste vara vacker, och vi måste kunna
använda oss av skönhetens språk som uttrycker Guds vackra
kärlek, i en tid då det kulturella klimatet präglas av
ytlighet och flyktighet, trots att längtan och nostalgin
efter den autentiska skönheten, i harmoni med sanningen och
godheten, alltid finns kvar.
Som varje år får två briljanta studenter ta emot ett
stipendium vid detta tillfälle och i år var det en konstnär
och en språkvetare som tog emot påvens lov: väck förundran
och längtan efter det vackra, att föd passionen för allt det
som är det geniala mänskliga autentiskt uttrycket för den
gudomliga Skönheten.
|
