|
01/12/2008 16.00.03
Den 1:a advent reflekterar Benedictus XVI över tiden. "Vi
säger att vi har ont om tid. Men tiden är Guds kärleksfulla
gåva som vi kan värdera eller slösa bort."
(01.12.08)
Benedictus XVI uppmanade oss att reflektera över tidens
dimension den 1:a Advent, som inledde det nya liturgiska
året. Under Angelusbönen på Petersplatsen gick påvens appell
till Indien och Nigeria, där blodiga våldsaktioner härjar.
Anledningarna till detta tragiska våld är olika, men i båda
fallen är det fasansfullt att se denna explosion av grymhet
och meningslöst våld.
Vi ber Vår herre att röra vid hjärtat hos dem som inbillar
sig att detta är vägen att lösa lokala eller internationella
problem, samtidigt som vi känner oss uppmanade att ge gott
exempel och visa mildhet och kärlek, för att bygga ett
samhälle som är värdigt Gud och människan. Detta vart
Benedictus XVI uppmaning att be för de många dödsoffer och
skadade på olika vis som terroristattackerna i Mumbai i
Indien, och motsättningarna i Jos i Nigeria har lett till.
Under den första Angelusbönen det här liturgiska året talade
Benedictus XVI om tiden, och påven valde att göra som Jesus
då Jesus talade – han utgick från ett konkret exempel. ”Vi
säger allt att vi har ont om tid”, sa påven, eftersom
vardagsrytmen har blivit frenetisk för alla. Även denna
gång, åter igen, har Kyrkan ett gott budskap att komma med:
Gud ger oss sin tid. Vi har alltid ont om tid, speciellt för
Herren, och vi vet inte hur vi ska finna honom, ibland vill
vi inte finna honom.
Men Gud har tid för oss! Detta är det första som vi
återupptäcker varje gång det liturgiska året börjar på nytt.
Gud ger oss sin tid, eftersom han har klivit in i historien
med sitt ord och sin frälsning, för att öppna den för
evigheten, och för att omvandla historien till historia i
förbund med Honom. I det här perspektivet är tiden i sig ett
avgörande tecken på Guds kärlek. Tiden är en gåva som
människan kan värdera eller slösa bort; inse dess betydelse
eller försumma med slö ytlighet.
Benedictus XVI talade vidare om den historiska tidens
huvudpunkter: skapelsen, inkarnationen och Guds återkomst
som omfattar den yttersta domen. Dessa tre moment ska man
inte endast se i kronologisk ordning, sa påven. Den
liturgiska tiden under Advent inbjuder oss att fira väntan
på Guds ankomst, under två moment. Dels hans ärorika
återkomst och dels julen, då Guds Ord i Jesu födelse klev in
i historien.
Därför passar Jesu uppmaning denna söndag mycket bra: ”Håll
er vakna, ni vet inte när tiden är inne”. Han säger det till
sina lärjungar, och han säger det även till var och en av
oss. Vi ska alla kallas att stå till svars för vår existens,
och endast Gud vet när. Denna vetskap hjälper oss att ha
rätt distans till världsliga ting, att uppleva sann ånger
över våra fel, att agera kärleksfullt mot vår nästa och
framför allt att ödmjukt och tillitsfullt lägga våra liv i
Guds barmhärtiga händer, sa Benedictus XVI och höjde
tillsammans med Petersplatsens samlade troende sin röst i
bön till Maria, adventstidens ikon.
|
Nyheter från Vatikanradion
