Albertus MagnusAlbertus Magnus,
egentligen Albert, greve av Bollstädt, född 1206 i Lauingen
an der Donau, död 15 november 1280 i Köln, var en tysk
filosof, teolog och naturforskare. Han var biskop i
Regensburg 1260-1262, och tillhörde dominikanorden. Han
utnämndes till kyrkolärare och helgon inom Romersk-katolska
kyrkan 1931, med festdag den 15 november.
Jämte Thomas av Aquino var Albertus den viktigaste
representanten för den medeltida skolastiken. Han inträdde
1223 i dominikanorden och blev efter studier i Padua och
Paris lärare i flera tyska städer, bland annat Köln.
Albertus gjorde den första systematiska tolkningen av
Aristoteles skrifter under medeltiden och sökte påvisa att
det inte finns någon motsägelse mellan Aristoteles tänkande
och kristen tro. Han var också en för sin tid framstående
naturvetenskapsman
|