|
Tomte
Tomten var en slags
skuggbonde med övernaturliga krafter som såg
till att gården har lycka med sig. Han visade
sig ogärna, men beskrivs som en äldre man och
mindre än människor (exakt hur liten varierar),
ofta med vitt skägg, grå kläder och röd luva.
Det var viktigt att hålla sig väl med honom och
inte förarga honom på något sätt. Tomten hade
ett vresigt temperament och kunde hämnas om man
exempelvis misskötte djuren eller behandlade
honom respektlöst. Framför allt vakade han över
djuren i stall och lada.
Som tack för hans arbete gav man tomten en skål
gröt. Enligt en senare tradition skulle han vara
särskilt förtjust i risgrynsgröt (sötgröt), som
därför även kallas tomtegröt. Till sägner om
tomten hör hur han i vrede dräper en ko när han
inte får en klick smör i sin gröt, eller hur han
belönas med nya kläder, vilka dock gör att han
anser sig för fin för att fortsätta med sitt
arbete. Det säger även något om bondesamhällets
värderingar att tomten, gårdens skyddsväsen, är
en man, medan skogsrået, vildmarkens
skyddsväsen, är en kvinna.
Tomten har en del gemensamt med vättarna. Båda
hör till oknyttens skara och sades exempelvis
hålla till under vårdträdet, och gårdsvätten är
ett annat namn på tomten. I de isländska sagorna
talas det om landvättar som man inte fick
skrämma bort för att lyckan skulle fly bygden,
och som med mycket annat i folktron kan man se
tomten som en del av den fornnordiska religionen
som kvarlevt synkretiskt med kristendomen. Den
heliga Birgitta varnar på två ställen i sina
uppenbarelser för att hedra tomtegudar (tompta
gudhi, tompa gudhom); liknande varningar
utfärdas i äldre predikosamlingar och
bibelkommentarer
från Wikipedia |